jag letar efter rispor i ytan

bussen här utanför går ingenstans
det är ingen som vill någon vart Jag har åkt så många varv men det är alltid lika svart. Är det tiden på året som skrämmer, är vi trygga bakom väggarna här? Nej jag vill inte få in den där världen, den är så tom och tyst och tvär. Och min tunna karaktär bara vrider och vänder sig
och vill va bättre man för dig, ett smartare drag en lösning En lanterna på din gungande båt ja jag vet att jag sluter igen Men det känns som om det är mig dom vill åt Ja jag vet men det känns så än Det är ett timglas som bara rinner det finns inget att förstå När himlen är blodröd och brinner är det natten som tränger sig på och jag drömmer så konstigt igen, Anna håll mig hårt För jag skakar av all denna meningslöshet jag förstår bara det som är vårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0